”I have a dream…”, ett välkänt uttryck yttrat av en man som offrade en stor del av sitt liv för denna dröm. Även lilla jag har haft en dröm som kanske nu åtminstone till en del kan gå i uppfyllelse.
Trobergshemmet var en liknande dröm för paret Troberg. De hade en möjlighet att förverkliga drömmen. De byggde ett hem för åldringar som inte mera kunde bo hemma. Det måste ha varit helt underbart för många att få flytta in i det. Åren har gått – hemmet blev för litet och därtill omodernt för den nya tiden. Det byggdes till, men alltjämt förblev det för trångt och otidsenligt i många fall.
Här kommer min dröm in. För ett antal år sedan hörde jag ett helt underbart föredrag om ett demens- och åldringsboende i Sverige. Detta föredrag väckte i mig en hel del tankar om äldrevården, en helt ny syn på åldrandet och respekten för livet.
Även minnessjuka och andra som inte kan bo hemma är lika värdefulla som alla andra människor. De lär oss något varje dag. Genom dem utvecklas vi om vi ger dem en värdig omgivning och ett värdigt bemötande.
Det planeras ett nytt demensboende. Jag ser det i mina drömmar med grönområden – blommor och träd – med inre ljusa rum i glada, mjuka färger. Ett inre som ger glädje och själslig värme åt både klienter och personal. Kanske varje klient kan ha en egen färg på dörr och väggar så att hen hittar hem om hen går ut ur rummet till det ljusa, ombonade allrummet.
På Åland finns delar av denna dröm, må även ”det nya Trobergshemmet” få inspiration till att skapa en pärla. Kunskap finns och må aktiva själar med hjärta, empati, hjärna och vishet samarbeta med alla de som nu ansvarar för planerandet av det nya boendet och för de kunniga som ska utföra byggandet. Med hoppfull önskan.
En gammal före detta anhörig till en minnessjuk
