Den påstådda händelsen ska ha inträffat för två år sedan och enligt åtalet ska mannen bland annat ha släpat sin dotter i armen längs med golvet och sparkat henne i ryggen så att hon känt smärta.

Saken uppdagades efter att en socialarbetare upprättat en anmälan om misstanke om brott mot barn, och flickan ska senare själv i polisförhör ha berättat om händelserna.

I tingsrätten bestred pappan gärningen, men framförde att en liknande situation utspelat sig några år tidigare. Då ska han ha hållit i sin dotter i samband med att hon fått ett utbrott hemma hos sin mamma, men inte på något sätt dragit, sparkat eller skadat henne på annat sätt.

Tingsrätten konstaterar i sitt avgörande att flickan på det stora hela är trovärdig, men noterar även att hennes berättelse har vissa interna motstridigheter. Bland annat ska hon ha berättat olika om hur hon blivit dragen till vardagsrummet. Hon ska också ha uppgett olika tidpunkt för händelsen i polisförhör och i samtal med socialarbetare.

Enligt ett utlåtande från Rättspsykologiska enheten för barn och unga kan flickans känslighet också leda till att hon upplever en situation som mer avsiktlig och våldsam än menat.

Oaktat vilket skriver tingsrätten att det inte med säkerhet går att utreda händelseförloppet i en ord mot ord-situation, och förkastar åtalet mot pappan.